Banan

Bananplantan är inte ett träd, utan faktiskt en jätteört som kan bli upp till tio meter hög. Den har en kraftig stam, breda blad och en fruktställning (s.k. bananstock) som kan bära upp till 200 bananer.
Bananerna skördas alltid gröna och omogna för att sedan mogna i speciella mognadsrum. De bananer vi äter i Sverige är bara ett fåtal av många sorter. Man brukar dela in bananer i två grupper. Mjölbananer och dessertbananer. Mjölbananen (som även kallas kokbanan eller platanos/ plantain) måste tillagas innan den äts. Dessertbananen skalar man och äter som den är. Bananen innehåller mycket nyttigt. Bland annat vitamin B6, kalium och magnesium. Inom folkmedicinen anses bananen ha en läkande verkan mot mag- och tarmsjukdomar.

Citrusfrukter

Citrusfrukter finns hela året. De skördas mogna och är alltså mogna även om skalet skiftar i grönt. Man mäter balansen mellan syra och socker innan skörden påbörjas. Någon eftermognad sker inte. Citrusfrukter är C-vitaminrika och en viktig källa under vinterhalvåret eftersom vi inte kan bilda eller lagra vitaminet utan måste tillföra det varje dag.

Meloner

Melonerna antages ursprungligen komma från varma delar av Asien där de odlats i årtusenden. Härifrån har de spridits via Mindre Asien till Europa och Afrika. Romarna kände till meloner. Det vet man eftersom frukten förekommer på avbildningar från det gamla Rom. Man anser att det är Columbus som fört melonerna till Amerika, där de blivit en betydelsefull gröda. Vattenmelonens vilda förfäder växer i torra delar av Afrika. Melon är en 1-årig klängväxt. De vattenrika frukterna innehåller en mängd frön. Det finns många sorter och former, bl a som följd av att meloner odlats överallt i världen och därför under mycket skilda förhållanden i de olika områdena.

Päron

Pyrus communis.

Päron har odlats i flera tusen år av bl a grekerna. Även romarna odlade päron och man vet, att det vid den tiden odlades omkring 50 olika sorter. Romarna spred päronodlingen till resten av Europa och särskilt i Frankrike vann päron stor publicitet. I Sverige odlades päron under medeltiden. Vid kolonisationen av Nordamerika på 1600-talet förde européerna med sig päron till Amerika. Idag odlas päron i alla världsdelar. Det finns en mängd sorter, som ger ett stort urval med olika säsong, smak och arom, beroende på olika växtbetingelser.Päron skördas omogna och får mogna fram under lagring. Mogna päron är mjuka och saftiga. Hållbarheten är kort och de bör förvaras kallt.

Stenfrukter

Till stenfrukter räknas: aprikos, körsbär, nektarin, persika, plommon och de exotiska frukterna litchi, mango och rambutan. Även valnöt och kokosnöt hör till stenfrukterna. Gemensamt för alla s k stenfrukter är ett saftigt fruktkött med en hård kärna i mitten. De flesta är känsliga för tryck och stötar och har ganska kort hållbarhet.

Vindruvor

Vitis vinifera
Vindruvan är en av världens mest odlade frukter. Det finns en mängd olika sorters vindruvor och vi har tillgång till färska bordsdruvor hela året. Alla vindruvor skördas mogna. 10% av skörden äts som färsk frukt, 85% går till vinproduktion och 5% torkas till russin och korinter. Ursprungligen kommer druvan från Kaspiska havets sydkust där man har funnit 6000 år gamla spår av sorter som påminner om våra dagars vindruvor. Vindruvor bör förvaras kallt.

Äpplen

Malus domestica
Äpplen växer vilt på många ställen i världen och man är inte helt säker på varifrån det ursprungligen kommer. I Europa finns vilda äpplen i form av små träd med tornar och beska, sura frukter. I Västra Asien är de vilda äpplena stora och söta och växer på ett buskformat träd utan tornar. Utifrån dessa former har det tidigt skapats ett antal sorter, som använts som livsmedel.

Redan på medeltiden odlade man i Medelhavsländerna ett stort antal sorter, och i nordvästra Indien och Kina är odlingen också av gammalt datum.

Ympning har varit känd i minst 2000 år. Klostren har betytt mycket för utbredning av äpplen i Europa. De äldsta sortbeskrivningarna kommer från ett kloster i England och är från år 1204. Senare förde européerna äppelträd med sig vid koloniseringen av Amerika. Också vid senare koloniseringar, t ex av Australien och Nya Zeeland, förde européerna med sig äpplen och lade grunden för den stora produktionen i dessa områden.

Det finns en mängd äppelsorter, varav några är mycket gamla. Äldst av de sorter vi känner i Norden är Gråsten/Gravensteiner, från ca år 1700 samt några sorter från början av 1800-talet, häribland Cox Orange, Jonathan och McIntosh. Under höst och vinter finns svenska äpplen. Hela året importeras också betydande mängder.
De skördas trädmogna och får sedan mogna fram till att bli ätmogna och de bör förvaras svalt.